Som blivande 15-åring fick jag en aggressiv psoriasis och psoriasisartrit (reumatisk sjukdom som för mig är ledförstörande). Mycket mediciner så som cellgifter och sjukgymnastik var det som höll mig fungerande. Som 30-åring och tvåbarnsmamma hade det gått så långt att jag hade fått en knäprotes, en höftprotes och en söndervärkt fotled.

I samband med ett nytt höftbyte 2010 kraschade min kropp. Kortison sattes in och jag skickades på rehabiliteringar utomlands för att jag skulle kunna fortsätta arbeta. Som mest åt jag cirka 100 tabletter i veckan för att vara fungerande, behandlande och smärtstillande. Som en effekt av alla mediciner, smärta och orörlighet gick jag så klart upp i vikt och landade på 85 kg där jag stod stabilt trots flera försök att stärka kroppen och gå ner i vikt. Så mycket ville jag verkligen inte väga då jag före bägge mina graviditeter vägt runt 65 kg.

Hösten 2013 åkte jag på en ny rehabilitering under en månad via landstinget. Försökte tänka på kosten och använda mig av träningsupplägget som ligger på cirka fem pass per vardag. Jag blev mätt och vägd och efter en månad hade jag gått ner….1,5 kg och 0cm! Jag blev så ledsen att inget mer hänt och konstaterade att jag nog för alltid kommer vara stor. Hälsan hade dock förbättras från att knappt kunna gå 1 km till att kunna gå 3 km. Den nya målsättningen hemma blev att försöka gå Vårruset vilket jag gjorde våren 2014 men var totalt förstörd kroppsmässigt och energimässigt i två veckor efter. Men trots smärtan insåg jag att jag skulle kunna förbättra min hälsa även om jag inte gick ner i vikt. Samtidigt fick jag genom en kollega upp ögonen för Martin Löwgrens Axon After Beach 2014.

Jag hade läst lite på hans blogg och sett hans klienters resultat. Jag behövde nya målsättningar och utmaningar och ansökte till Martin i hopp om att även han ville ha en utmaning. Jag hade även fått reda på att jag hade ett stort diskbråck i nacken vilket påverkade min livskvalité och jag orkade oftast inte mer än att arbeta och hämta barnen från deras aktiviteter. Maken fick ta allt hushållsarbete. Jag fick chansen och blev erbjuden en plats där jag träffade Martin personligen. Han la upp ett enkelt kostschema där han uteslöt gluten. Mest för jag ville prova om jag kunde få min medicinförstörda mage i ordning. Martin la upp ett träningsschema för helkropp där jag skulle göra övningar som passade mig i form av styrketräning. Martin provade ut alla övningar för att se att jag kunde utföra dem. Övningen Utfall fick han stryka men ersatte med andra enklare övningar. Dessa skulle jag komplettera med de övningar som jag redan hade med mig efter alla mina rehabiliteringar. Lite extra kosttillskott lades till som passade min övriga medicinering för att jag inte skulle bryta ner mitt immunförsvar när jag började träna. Morgonpromenader skulle jag försöka med så gott det gick. I början fick jag dela upp promenadtimmen eftersom orken i kroppen inte fanns. Den periodiska fastan som Martin föreslog gav jag med mig att prova, förutsatt att jag klarade att ta mina mediciner. Vi funderade tillsammans hur jag enklast skulle lägga upp det.

När den glutenfria kosten gav effekt efter redan en vecka var det inga problem att ta medicinerna på fastande mage. Redan från start märkte jag effekt både på muskler och även på vikten. Jag var fascinerad över att jag började gå ner. Martin fanns hela tiden med som support och ändrade mitt upplägg när energin inte räckte till både träning, promenader, heltidsarbete och två tränande barn som skulle skjutsas, få mat och läsa läxor. Efter 17 veckor med Martin hade jag gått ner från 83 kg till 64 kg. Fettprocenten hade minskat från 34,4% till 18%. Midjemåttet hade minskat från 94 cm till 68 cm. Navelmåttet hade minskat från 103 cm till 72 cm.

Jag kunde gå upp till 7 km utan att vara förstörd i flera veckor efteråt. Medicinintaget hade minskat med 40%. Kortisonet hade halverats och är på väg att slussas ut. Jag kunde börja leka och busa med barnen och helgerna tillbringades inte längre i sängen av återhämtning. Jag kunde börja delta i hushållsarbetet och jag fick en helt ny livskvalité där nu sonen är stolt över sin mamma som är starkare än honom.Martin gjorde det möjligt och för det är jag honom för alltid tacksam!

/Linda Bertilsdotter