Vet inte riktigt var jag ska börja, men om jag ska börja någonstans så började det hela för ungefär två år sedan när jag blev tipsad av en kille som jag träffade då om Martin Axon Löwgrens blogg. Sedan den dagen har jag varit en flitig läsare av denna blogg som gett mig mycket inspiration vad det gäller min egen träning samtidigt som jag kunnat träna väldigt oregelbundet på grund av en knäskada, men under senhösten/ vintern tog jag kontakt med Martin för att få hjälp med knäet eftersom jag då var less att inte kunna träna fullt ut och fått ett fler gånger lagt ner träningen efter bara några månader efter en lång vila utan kände att jag nu behövde få en rätsida på min träning för att kunna få en fungerande vardag utan att behöva känna smärta och då bestämde vi att jag skulle höra av mig nästa gång jag skulle söderöver. Bor nämligen i övre Norrland, men då en dag såg jag när jag läste bloggen att Martin utlyste Beach 2013 utmaningen vilket gjorde att jag direkt chansade och skrev ihop en ansökan eftersom jag även skämts och mått dåligt över hur min kropp sett ut på grund av den svajande träningen vilket har inneburit att jag helst inte ville visa mig ”lättklädd” på offentliga platser som t.ex. badstranden eller allmänna omklädningsrum eller i allmänhet undvek jag att delta på kort, men kände att detta var något jag absolut inte ville fortsätta leva i utan jag ville bli nöjd och stolt över mig själv och mitt utseende vilket innebar att jag behövde göra en radikal förändring vilket jag fick möjlighet till den dagen Martin antog mig till Beach 2013 och började tro på mig att jag skulle lyckats…

Jag tror inte någon kan tänka sig in i min situation och den glädje jag kände den dagen jag fick mejlet från Martin där han meddelade mig att han ville ha mig med och att han verkligen trodde att jag skulle lyckas, så min resa började sista helgen i januari när vi hade vår första av tre delmätningar på Idrottsskadecenter i Stockholm och där hela resan började till en förändring och en fungerande vardag för mig. Då satte vi även upp en plan och mål som kändes rimliga och relevanta för den kommande tiden och de efterföljande två delmätningarna, men efter att ha tränat hemma i två månader var det dags för delmätning nummer två och där chockades både jag och Martin över delresultat eftersom det var otroligt mycket bättre än väntat 😀

Dessutom har detta även fått mig att älska träningen och värna om min hälsa samt att allt detta har gett mig en mycket bättre vardag med mindre smärta, har nämligen inte känt av smärtan i knäet en enda gång under dessa månader och jag har fått byta ut hela garderoben, började nämligen på en fettprocent på 24,5% och vid slutmätningen i maj låg jag på en fettprocent på 12,5% när det gäller kroppsfettet, men det mest talande är midjemåttet som har ändrats extremt från 95 cm till 69 cm på endast denna tidsperiod. Även om vägen inte alltid har varit spikrak…

Detta har gett mig så otroligt mycket och jag är oerhört tacksam att Martin valde att ta med mig av alla sökanden och jag hoppas att han inte ångrar någonting. Vet nämligen inte om jag kan visa honom all tacksamhet som jag skulle vilja eftersom han är ett otroligt stöd och han har verkligen hjälpt mig och gett mig en otrolig motivation 😀